Bröllopsreview

Wow wow wow!!! Fy fasen vilken jäkla fest och bröllop och alltihop! Helt jäkla imponerad och lamslagen och känslor och musik och kärlek så man nästan bryter ihop! SÅ himla fint!

Innan jag berättar om brölloppet vill jag bara säga att jag är så hemskt ledsen att jag inte kunde vara med på eran 40-årsfets Maria och Sanna... Hade verkligen velat det. Ni får inte ta det fel att jag inte kom, jag hade inte så mycket att välja mellan. Men jag vet att ni hade det skitkul ändå så jag försöker trsöta mig med det! :)

Annie och Erik gifte sig vid våran sommarstuga från min mormors mor. Himlen sprack upp precis i tid till brölloppet och lyste på oss just då. Paret kom från skogen medan Alexander sjung I'm a believer i soft-version, ner längs gräset in bland oss på en gång gjord med rosa lupiner. Jag kan ju säga som så att jag inte förväntad mig att bli tårögd eller så berörd som jag blev. Men när Annie och Erik gav sina löften, särskilt Annie, när hon sa hur mycket hon älskade Erik och vad han betydde för henne med gråten i halsen och sådan ärlig blick.. Jag blev helt till mig, en tår var nästan påväg ut ur ögat när Annie tittade på mig, bestämt nervöst och med starka försök att hålla tillbaka gråten, och nickade att jag skulle gå upp och sjunga hennes låt till Erik. Jag var tvungen att samla mig lite och plocka undan nervositeten, men jag var rätt nervös! Mina ben darrade smått men det brukar inte märkas så länge jag ser säker ut annars. Självklart gick det inte felfritt, jag missade en rad och glömde kolla på brudparet bland annat men ändå :) Alex tog nåt fel ackord nån gång men det var himla fint ändå är jag säker på!

Efter själva vigseln var det lite mingel och sedan drog vi till festområdet. Men bruden och brudgummen fastnade på vägen för de fick motorstopp! Linus, Annies biologiska pappa fixade bensin ganska snabbt så de blev bara en halvtimma sen. Limon de åkte i var inget mindre än en snygg röd cadillac, cab lixom.

Jag hade redan druckit en massa champagne och jordgubbar och fick ännu mer på festen plus vin vid bordet. Men när jag kom till vinet så kännde jag att jag bara borde smutta om jag ville göra en så bra spelning som möjligt. var riktigt nervös över första låten. den skulle vara perfekt och brudparet skulle dansa den själva och stämman som jag hade var av någon outgrundlig anledning så jävla svår att göra tillsammans med Alex så det fanns inte! Vi hade inte lyckats sätta den en enda gång och jag mådde så dåligt över det ett tag. Men sen så vet jag inte, jag smetade över det med nån sorts täckande och kylande smet och brydde mig mycket mindre och ville bara ha kul istället, resultatet blev nog att det verkade som att jag sjung rätt och verkade säkrare än jag var. Men enligt Danne så stod jag och skruvade på mig och gav nervösa vibbar. Det var väl den största missen, jag trodde att jag dansade så.. :P så alltså: inte skruvdansa på sen :P

Spelningen gick hur bra som helst! Superduperkul och med en väldigt tacksam publik blev jag alldeles bortkomme och glömde bort at jag skulle spela gitarr på två eller tre låtar och ställde undan den! Men det blev bättre framåt mitten med minnet. Men tyvärr blev det inte perfekt :/ huvudsaken var att det var riktigt jävla kul, att publiken hade kul och inte uppfattade några misstag! Jag älskade det! Jag var så lycklig och dansade runt och hade roligt på de sista låtarna som aldrig förr. Jag insåg hur glad jag måste sett ut när Danne tittade på mig och skrattade och såg alldeles glad ut själv. Vad kan jag säga? Det var längesen jag mådde så bra! (Men.. kan ju säga att jag inte mår så bra nu. Bakis och så jäkla trött och ont i nacken efter att ha headbangat tillsammans med Anders. Men bara två timmer jobb kvar nu när jag skriver det här!)

Näe alltså helt jävla underbart var det.. Jag började prata med världens gulligaste och roligaste kille igår också om musik! (Bara för att göra det klart från början så att ingen börjar hopas på nåt när ni läser det här så var jag inte intresserad och han visade sig också vara bög, men han var otroligt rolig att prata med) Han spelar och sjunger i musikaler, han JOBBAR med det alltså, skiiiiitcoolt :D Jag försökte låta bli att lämna hakan alltför öppen. Han spelade i Cabaret nu sist och jag fick höra några roliga tips om sångrösten. Om man ville nå en högre ton i bröströsten som man normalt inte når så skulle man spänna ringmuskeln! Då kommer man tydligen upp i det. Det var ganska roligt att höra om hur han kom på att det faktiskt funkade. Och om man ska spela in nånting och det är en väldigt ljus ton i huvudklang som man normalt inte kommer upp i, då ska man hyperventilera och sedan kan man ta sig upp! Med hjälp av bättre med lugft i lungorna tydligen. Och jäklar vad han var rolig att dansa med, hade massa kula moves. Haha, jag saknar honom nästan när jag sitter här nu och skriver om honom :)

Åh vad jag hade kul. Dansade bugg och foxtrott, nån kille jag inte träffat förut lärde mig foxtrott på nytt(har ju glömt), sedan tror jag att jag hade nån riktigt gullig kille som visade sig lite intresserad som jag dansade bugg med. Han var ju urgullig! Inte för att det var så särskilt men ändå!

Har aldrig fått så många komplimanger som igår alltså! Var helt jäkla underbart, jag lyckades nog ta åt mig lite i alla fall. Man blev så glad alltså.. stäminingen.. Wow wow wow..

Haha, ja sen så hände det ju lite knepiga grejer också. Jag spelade fotboll i mina nya snygga klackskor, på något sätt lyckades Anders få mig och Gina att stå och pussa honom på varsin kind fram och tillbaka och sen en puss på munnen, jag ramlade på dansgolvet en gång baklänges så att min klänning for upp och visade trosorna för Danne och Pontus(tur att de var snygga iaf;).), jag slickade på Anders hand efter jag råkat få honom att spilla på sig själv(haha, han sa ju åt mig skämtsamt så det var ju bara roligt). Sen råkade jag på nån vänster (fråga mig verkligen inte hur, det är bara så himla roligt när en kille visar att han vill ha en.. man blir glad ju och vill uppmuntra :P) ja jag råkade typ i köket, vet inte hur vi hamnade där, men jag antar att det blev nånting i alla fall som gjorde att det blev så men plötsligt var det en kille där som jag känner som kom väldigt nära. Jag fattar inte, först pratade vi bara, sen pussade han mig på kinden och jag tittade förvånat på honom, sen så kysste han mig! Jag kunde absolut inte låta bli att kyssa tillbaka, det var ju hur härligt som helst, fatta vad jag saknat att hångla med nån! Aja, så länge han fattar att det bara var en festgrej så är det lugnt. Men hm.. kan inte säga att jag inte är orolig, för han kom och kysste mig i nacken flera gånger efteråt.. :p Aja, det ordnar sig, allt brukar ordna sig eftersom. Det var kul och mysigt för stunden och för stunden är allt jag lever för just nu ^^

En liten missuppfattning om styrka som jag tänkte försöka reda ut...

Det är FEL. Man blir inte starkare av motgångar, man lär sig hur man hanterar dem men det är alltid lika svårt. Ibland svårare eller lättare av andra anledningar. I vissa fall då man kan övarvinna en motgång, typ ta nåt så enkelt som att plugga till ett prov och första gången totalt misslyckas men på omprovet ta igen det. Säg att man är en väldigt stolt person som har höga krav på sig själv, törnen personen fått över att ha misslyckats första gången sätter ett sår. Personen blir inte starkare, utan svagare, självförtroendet fick sig en törn också. Men den lär sig att inse att även den kan misslyckas, vilket skulle kunna ses som en styrka men så ser inte jag det. Jag ser det som att livets motgångar sakta bryter ner en, men det är något nödvändigt ont och lika ofrånkomligt som att kroppen sakta bryts ner ju äldre man blir.

Ju mer motgångar man möts av desto mer lär man sig och förstår, om sig själv, om världen och om omgivningen. Men man blir inte starkare. Ta någon som blivit sårad i ett förhållande genom otrohet. Det har inte gjort personen starkare, den har blivit svagare. Den har svårare än tidigare att hantera nästa relation på grund av att dens psykiska förutsättningar försämrats. Däremot kommer kunskapen som följde med det göra att personen kommer ha lättare att undvika en liknande situation. Men om en liknande situation ändå inträffar så skulle det göra desto ondare. För personen är som sagt svagare än tidigare. Men sannolikheten att det händer igen är desto mindre. Det är troligare att personen kommer ha oerhört svårt att älska på samma sätt igen. Det sätter spår för livet och men för livet. Man blir INTE starkare. Men man lär sig att hitta rätt. Man lär sig att hitta någon man kan lita på. Och då får man höra av dessa personer att de känner att det var värt allt det dåliga för att de kunde hitta rätt till slut. Och visst, det kan jag köpa, men säg inte att man blir starkare av att gå upp på en scen och göra allt fel och må dåligt veckor senare, säg inte att ett brustet hjärta inte kommer att ha ärr och vara svagare, säg inte att du kan hugga dig i foten och på så sätt göra foten starkare, säg inte att motgångar gör dig starkare.

Jag ska berätta vad som gör en starkare... Det är alla bra stunder och alla skratt, alla leenden, alla vänliga kramar, beröm och fina ord. Alla vänligt sinnade människor runt omkring mig gör mig starkare. Och att veta att det finns något bra i livet gör mig stark. Att få bekräftelse på att jag är bra gör mig stark. Det man förlorar på vägens lopp bryter ner en, medan det man vinner gör en starkare.

Allt fler människor tar livet av sig i dagens läge. I mina bittra ögon ikväll ser jag hur människor förstör varandra, psykiskt och fysiskt. Det är givet att så fort bägaren tippar över åt fel håll, så fort det inte bara är som man känner utan att faktan faktiskt är att motgångarna väger mer än det positiva i ens liv, då leder det till mord. Det är tragiskt. Så sluta säg att man blir starkare.

Gröna Hanky Panky's! Och inte den dova konstiga grönfärgen vi har på våra i birsta. Knalliga! Snygga! En fin liten linje som stack upp ur byxorna. Det var ingen tvekan på stickningen på spetsen. Det var ett par Hanky Panky's! Jag vill ha ett par i den färgen också!

nu ska jag sticka från dagbladet till birsta! 8 till 8 tre dagar i rad blir det den här veckan!
Åh, btw. Aidan är inget kodnamn. Hm, man skulle kunna säga att det är en sorts symbol på mål för självförverkligande, eller en symbol för att nöja sig bara när man vet att man är nöjd och inte då det känns lite vagt. Han är tagen ur en bok och jag kände att jag fick lite insikt i och med han.. Så there you go!

AidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidanAidan
Nothing more, just.. Aidan. tänker inte nöja mig med nåt mindre!

Fast en natt på twilfit

Haha.. faaan också. Jag sitter fast ute i birsta. Jag upptäckte när jag skulle gå att min nyckel inte var med, jag hade nämligen glömt min jacka hemma hos Klara i morse. Alltså: Ingen nyckel att låsa den förbaskade butiken med! "SKIT!" tänkte jag bara och försökte lösa det på bästa sätt: dvs jag drog ner gallret så långt jag kunde inifrån och ålade mig ut under... Jag stod och tittade på öppningen och tyckte inte att det såg särskilt bra ut. Vad skulle Maria säga när hon kom nästa dag för att öppna? Näe.. det kändes inte riktigt bra tyvärr. Jag insåg väl att jag inte riktigt kunde göra så. Det var lite väl vågat. så jag ringde Klara och hörde med henne om hon kunde köra ut till birsta med nycklarna... det var ju lagomt populärt kan jag säga...

"Det tar lång tid att bygga relationer och förtroenden, men bara några sekunder att rasera dem."