Girls Rock!

http://www.youtube.com/watch?v=SkELRp4wKPs
We're gonna take over the world someday ;)

Manamanah!

Party på Svenssons! Till och med innan löning!

Hehe, vi har blivit riktigt primitiva här på jobbet idag! Jag sitter här med papperslappar och skriver ner alla som ringer in. Har konstigt nog inte skrivkramp! Datasystemet har krashat så vi lever på papper idag...

Perfekt dag för en baksmälla ;) näe, är faktiskt bara trött annars så är det lugnt :) Jag, martin, emelie och sanna var ut igår! :D det var kul! Men gud vad skumma människor det finns alltså! :P När jag satt och vaktade grejerna och bordet när de övriga var på toa, så kom en kille fram och frågade om någon satt där. Jag sa ja och att de var på toa. Så han satte sig ner och hälsade. Sen frågade han om jag hade nån bh på mig! "Eh, ja." svarade jag och tittade väldigt förvånat på honom, för jag visste mycket väl att mitt linne inte var så tätt och att min bh syndes om man kollade. Vilken otroligt fin öppningsfras! Sen frågade han de vanliga frågorna och sen kom mina räddare och viftade bort honom från deras platser.

Det var folk som dansade inne på svenssons igår! Det tror jag inte händer ofta, eller så är jag bara där för sällan. Till och med bartendern var på G!

Det här var innan löning, hoppas det blir bra efter löning också! För på onsdag är det utgång igen! ;) tror vi, och fredag eller lördag.. Party! :)

Brrr...

Jag ska kolla upp en sak idag! :) En eventuellt rolig sak! Jag ska gå förbi musikskolan och se om mitt konto finns kvar på musikdatorerna.. Hehe, man kan ju alltid hoppas ;) För i så fall, har jag plötsligt väldigt mycket att göra på dagarna!... Fast det är svårt att öva utan att ha någon som föreläser men va fan :P...

Har satt upp ett mål för mig också så jag kan leva upp till "Mattes förväntningar" haha, lite bättre än vad jag gör idag ;P så jag ska öva gitarr en timma på morgonen, en mitt på dan, och en på kvällen! Tittar jag på mina fingertoppar nu har jag knappt nån gitarrhud alls! Det är tragiskt!.. Vad gör jag med mitt liv?? Nog för att han var full och skämtade bara men jag känner mig faktiskt uppmuntrad åt att bättra på mitt spelande ändå :)

Jag ska försöka.. Nu när jag har massa tid till det så... Jag tänkte kolla upp lite teori på internet också. Och jag får väl så lov att ta mig an mitt värdelösa pianoarbete också. Men jag lovar! När mina fingrar hamnar på ett piano eller synth så lyder de mig inte längre!.. Men jag ska tämja dem! Som fan att jag ska ;)

Tänk om Mikael bott närmare än Umeå! Önskar fan han gjorde det, då skulle jag kunna lära mig hur mycket som helst! Han är fan både gitarrgud och pianogud. Han har trumset jag kan öva på om jag känner för det med! Vaddå, man ska väl utnyttja de kontakter man har ;) fast vuxna har iofs sällan tid, och särskilt inte så mycket tid som jag skulle vilja ha. Kanske om jag betalar honom? hmm... Då kan jag bo där ett tag, skaffa nåt jobb, men lägga i princip all min energi på musiken! Underbart! :D Inte för att jag tror att jag skulle komma någonstans med det, utan för att det skulle kännas meningsfullt. Jag är säker på att han inte skulle ha nåt emot att jag kom förbi! :) han skulle nog bara bli glad.

Kalla nätter närmar sig och håller redan om mig

Soundtrack: Used to by Chris Daughtry
You used to talk to me like
I was the only one around
You used to lean on me
The only other choice was falling down
You used to walk with me like
We had no where we needed to go
Nice and slow
To no place in particular

We used to have this figured out
We used to breathe without a doubt
When nights were clear you were the first star that i'd see
We used to have this under control
We never thought we used to know
At least there's you
And at least there's me
Can we get this back?
.............


Lixom.... Vad gör man? Allt känns så hopplöst. Men i morse när jag vaknade och kollade ut såg jag frost! Jag blev faktiskt lycklig, för att det var vackert, inte för att det var kallt och förjävligt och att det innebär att vintern närmar sig ännu mer. För att det var så vackert. Så jag sprang in och hämtade kameran :)

Det känns ibland som att när jag lever, så lever jag alltid på hoppet. När hopplösheten slår mig dör jag plötsligt, men jag vet att allt kommer bli bättre. Ett skelett till något som borde vara så mycket större och tjockare och mer äkta. Äkta. Det är ett konstigt ord, med en konstig innebörd. Men det betyder allt för mig..

Mamma kommer hit på fredag :)... Hem till Sundsvall, från hennes ännu kyligare hem. Förstår inte att hon bor där. Nog för att hon gillar att åka skidor, men hon tycker inte om kyla och de närmsta skidbackarna är mil ifrån hennes hemstad, Luleå. Tänk vad man kan ge upp för karriären. Undrar vad jag är beredd att ge upp. Det beror på vad karriären är förstås.. Är det musik skulle jag ge upp allt, i princip allt i alla fall.

Tänk att inte äga sig själv. Att inte ha någon rätt över ens egen kropp. Att inte få göra som man vill. Utan kastas hit och dit som en trasdocka. Ibland förstår jag inte hur bra jag har det. Tänk att bli våldtagen varje kväll. Varje kväll! Kan ni tänka er? Känslorna känns så avlägsna att jag inte ens kan föreställa mig dem. Det finns ingen måttstock som räcker så långt från mitt synfält att jag ens kan få en uppfattning av horisonten.

Tänk då att se sin mamma bli våldtagen varje kväll. Tänk att se någon dödas. Tänk att döda någon själv, skulle ens händer fortfarande kännas som ens egna? Tänk att vi lever, verkligen lever. Varför... Åh jag vet inte vad det är för punkt jag vill komma åt... Jag snuddar den helatiden, går lixom runt den. Men jag vet inte vad det är jag vill komma fram till. Jag vet inte vad det är jag vill göra. Eller jo, jag vill så mycket. Det är snart dags för mig att göra något men jag vet inte hur, det känns omöjligt. Det är som att man går i en upptrampad stig och jag vill bara lämna den! Jag tycker den är värdelös och jag kan inte bärga mig förrän jag kommer in bland alla köttätande växter, de giftiga insekterna och rovdjuren i skogen. Stigar är värdelösa! Vi behöver inget handikapp... "kan själv" ;)

Jag hatar alla normer, allas sätt att vara. Allt om hur man ska vara. Jag hatar mönster, trots att de är så fina. Men jag tycker assymetri är vackrare.

Gud vad många ord det saknas i det svenska språket. Jag kan omöjligt förklara mina tankar i ord utan ord. Eller så finns det ord, bara att jag har dåligt ordförråd. Fast jag tycker fortfarande bättre om engelska.. Mm, va sur jag blev när jag upptäckte att serien jag ville läsa inte fanns på engelska på kultan.

Nu ska jag låta min oro sova lite igen. Den har varit vaken för länge :)

P.......M........S........!

Jag är deppad.. och trött.. Och jag orkar bara inte.. nånting faktiskt. Alltså, världen är skit, jag är skit, du är skit, alla är skit.. Jävla skit
Aaahhhhh... Den här låten är fin :) av Verve Pipe, hörde den första gången i filmen Rock Star, underbar film :)

Colorful by Verve Pipe

The show is over
Close the storybook
There will be no encore
And all the random hands that i have shook
Well, they're reaching for the door

I watch the backs as they leave single-file
You stood stubborn, cheering all the while

I know I can be colorful
I know I can be grey
I know this loser's living fortunate
Cause I know you will love me either way

Most were being good for goodness sake
But you wouldn't pantomine
You are more beautiful when you awake
Than most are in a lifetime

Through the haze that is my memory
You stayed for drama though you paid for a comedy

I know I can be colorful
I know I can be grey
I know this loser's living fortunate
Cause I know you will love me either way

Move the hand as far as you can see
We live in drama but we die in a comedy

I know I can be colorful When you live in black and white
I know I can be grey My colors fade away
I know this loser's living fortunate
Cause I know you will love me
I know you will love me
Yes I know you will love me either way

Vet ni, världen är bra knäpp. Vi är bra knäppa. Vad är våra problem egentligen? Varför är allt så sjukt? Varför är vissa människor helt omöjliga? Varför är andra människor helt otroliga på ett så negativt sätt att man knappt kan tro att de är sann? Varför är jag så elak för och varför bättrar jag mig inte? Varför tar det så lång tid, så många felsteg, för oss alla, innan vi sätter foten någon annanstans? Jag hatar människor.. På så många jävla sätt... Ååhh, vad i helvete är det så krångligt med allt för??

Felet?... Tjaa.. Kanske beror det bara på min PMS eller så beror det bara på min dåliga dag.
Jag har dålig samvete över att ha shoppat bort flera tusenlappar idag. Jag läser en bok som jag blir deppad av och som provocerar mig lite i mina känslor för människor. Jag åkte till Sarah efter att ha varit i stan och jag kände bara att jag borde vara hemma och ta i tu med andra saker. Hos Sarah var det på msn lite kompis/kärlekstrubbel mellan ett gäng som Sarah försökte hjälpa till att trösta/uppmuntra. När jag åkte hem mådde jag illa av att betala busschaffören för jag kände att även 13 kronor var enormt mycket för min nu magra plånbok. Jag var så inne i boken att jag missade min hållplats, ganska mycket, och fick gå en bit hem. Sen lade jag mig på sängen och kände mig meningslös.

Nu tänker jag se en film eller nånting snart... Ska bara kolla vilka biofilmer som går för ska på bio med Anton imorn :)

Haha, hemlighetsfulla söndagen ;P

Nu har jag inte uppdaterat på ett tag :P Finns lixom inte så mycket att skriva... Tappat den där blogglusten eller vad man ska kalla det för. Den där sortens skrivarlust att dela med sig av nånting man vet, tänker på, funderar över... Jag tycker det känns ganska tråkigt. Ärligt talat finns det inte så himla mycket intressant jag kan skriva om här. Skulle kunna diskutera mina framtida arbetsval så att jag åtminstone gör det nån gång, nånstans och på nåt sätt. Men det är inte särskilt intressant, och jag vill ändå gärna skriva något intressant.
Det finns en hel del saker jag skulle kunna berätta som man kan både skratta och gråta åt.. Saker jag vet att många skulle känna igen sig i. Fast att skriva det här är mycket otaktiskt med tanke på att vem som helst kan läsa här.
Några tävlingar har vi inte heller igång just nu så kan inte diskutera det. Och musiken.. äsh.. Jag blir bara deprimerad av att tänka på den. Jag är så jävla kass! Det ämnet vill jag helst inte diskutera alls.

Men vet ni.. Det finns en sak jag känner för att diskutera idag när jag tänker efter.
Eller nej förresten.. Jag har raderat allt jag skrev för jag kom på att det inte heller skulle vara så lämpligt om någon förstod eller visste vad jag pratade om. Haha, nej. Blogg har nog blivit en ganska dum idé igen. Det går i perioder ;P det beror alldeles på vad som händer runt omkring en. Och just nu är inte blogg ett lämpligt redskap för mig att använda, för man tenderar att skriva de saker man tänker på för tillfället på bloggar och det jag tänker på borde stanna där inne :P
Ärligt talat förstår jag inte hur jag får plats med så mycket tankar. Jag tänker på tok för mycket. Jag bryr mig på tok för mycket om allt och alla! Å andra sidan kan jag vara ganska svår att nå fram till om man vill prata med mig ibland.
Jag kan berätta om igår, det kan jag roa er med. Men så lite jag bara kan.
Igår snurrade verkligen allt i mitt huvud. (Det var inte bara dansen, även om den gjorde mig ganska snurrig, jag dansade stört mycket. Men jag väljer att klandra den som gav mig komplimanger för dansen och Klara som var så rolig att dansa med. Jag kunde helt enkelt inte sluta) Men det var så himla mycket saker som hände runtomkring mig som jag betraktade hjälplöst, jag kunde inte göra något åt dem. Jag kunde inte förhindra dem att hända. Allt som kom bara kom, jag tog emot det, jag kände på nåt sätt på mig de flesta saker och jag blev inte direkt förvånad.
Det var bara en som lyckades förvåna mig. Jag undrar vad det var med henne igår, jag har aldrig sett henne sån. Inte ens när hon varit full. Känslor gör verkligen en del mot en.
Jag börjar känna mig så hemma i det där gänget, de känns som en familj :P och ändå är min länk till dem knappast stark. Jag vet inte, jag har bara upplevt så mycket där att ja.. det känns så.
Igår var en helskum upplevelse. Det var egentligen inte särskilt mycket drama, ändå var det enormt mycket drama om man visste vad som låg under ytan och vad folk kände. Jag var lite rädd över att nånting skulle gå riktigt fel.. Att något skulle hända som inte skulle gå att sudda bort för någon. Fast egentligen, sen när jag tänkte en gång till, var jag inte ett dugg rädd när jag tänkte på vilka underbara människor det var det handlade om. Fast det var helt klart mycket i rörelse och jag blev bara lite yr :P
Mm.. Och en sak till... Jag hatar val. Jag tycker alltid att man förlorar så mycket och jag har svårt att låta bli att se tillbaka på dem (för i mina ögon är saker nästan aldrig för sent att ändra på) och undra om jag skulle gilla det andra alternativet bättre. Och när jag gör det kan jag inte låta bli att tänka på varför jag gör det. betyder det att jag faktiskt hellre valt det andra eller vill jag bara ha allt? Men å andra sidan, det är alltid det man väljer först som man känner mest för. Ungefär som när man spelar nåt frågespel och så väljer man riktigt veligt mellan två grejer. Man tänker först den ena, sen väljer man den andra i alla fall för man får för sig att.. ja, jag vet inte vad man får för sig. Men det är alltid det första som stämmer.
Men hjälp vad jag babblar :O är så stört trött så jag kommer somna över tangenterna snart. Sov inte så mycket igår :P Å aj, stört hungrig också... Min mage.. åhå.. inbördeskrig :P

Ujuj, se vad jag lyckats skriva utan att avslöja något alls :) eller har jag egentligen avslöjat allt? Vet inte. Jag har verkligen raderat mycket och skrivit om men vad gör man inte? nu finns det nåt att läsa iaf.

Jag har bara en sak att säga till typ.. hmm.. äsh, de som förstår tar åt sig, ok? Jag måste bara få ur mig det nånstans! Jag blir galen på alla "tillrättavisningar" eller "råd" eller vad fan man ska kalla dem för!
"Jag vet! Okej? Jag vet verkligen. Bara sluta. Tror ni inte jag har tänkt en hel del själv? Jag vet! Jag vetvetvetvetvetvet."

Haha, hihi, den var ju söt ;) eh.. smiley från deviantart.com... haha :D Åh, jag har så stört tråkigt!!! Jag hatar det här! Men två timmar till så slutar jag i alla fall. Jag klarar inte av att sitta still längre! Jag har sån överskottsenergi som bara måste få komma ut! Jag blir g a l e n! Jag skulle också vilja slå på nånting... Det skulle få mig att känna mig såå mycket bättre :) slå, banka, hårt!, slita loss, draaaa, hugga! Gaaargh!

16:e November är jag på åhléns och köar ;)
Jag tänker verkligen åka till wacken och se Sammets projekt Live! :D Fan va underbart! Tobias Sammet, sångaren i Edguy, han får helt enkelt inte nog av musik så han startade ett sidoprojekt för några år sen. Det går ut på att han spelar in en massa låtar med olika kända hårdrockare. Det är kung! :) Nu har han lekt lite igen och det släpps snart en ny skiva! :D Och ännu mer... På något vis ska han lyckas få det här "bandet" att spela live på wacken nästa år!! Det är nåt jag bara inte kan missa! :D Jag vill köpa biljetterna så snart som möjligt... Problemet är att Sarah måste ha råd först, jag åker inte dit själv :P

Wake up

Mammas låt

I beg your pardon

I never promised you a rose garden

Along with the sunshine

There's gotta be a little rain some time

When you take you gotta give so live and let live

Or let go oh-whoa-whoa-whoa

I beg your pardon

I never promised you a rose garden

I could promise you things like big diamond rings

But you don't find roses growin' on stalks of clover

So you better think it over

Well if sweet-talkin' you could make it come true

I would give you the world right now on a silver platter

But what would it matter

So smile for a while and let's be jolly

Love shouldn't be so melancholy

Come along and share the good times while we can

I beg your pardon

I never promised you a rose garden

Along with the sunshine

There's gotta be a little rain some time

I beg your pardon

I never promised you a rose garden

I could sing you a tune and promise you the moon

But if that's what it takes to hold you

I'd just as soon let you go

But there's one thing I want you to know

You better look before you leap, still waters run deep

And there won't always be someone there to pull you out

And you know what I'm talkin' about

So smile for a while and let's be jolly

Love shouldn't be so melancholy

Come along and share the good times while we can

I beg your pardon

I never promised you a rose garden

Along with the sunshine

There's gotta be a little rain some time...

Jag och Klara hörde den här på radion när vi åkte hem till Liden idag. "Jag tänker alltid på mamma när jag hör den här låten" sa hon. Jag tänkte efter "Jaa, verkligen, varför gör man det?" "Men hon gick ju jämt och sjung på den när vi var små". När hon sa det kunde jag verkligen höra mammas röst i bakhuvudet. "Ja, du har rätt" sa jag.
Jag har inte kunnat sluta tänka på den sen dess och har haft den på hjärnan hela dagen. Det är verkligen en bra låt faktiskt. Aningen tjatig kanske om man tragglar den som jag gjort idag, men helt okej. Och man blir faktiskt glad av den, den är lite sorglig på nåt vis också, men njae :)