DETTA INLÄGG INNEHÅLLER LIVSVIKTIG FAKTA! Scrolla ner till den gröna texten om du inte orkar läsa det innan!

... Jag tror jag är en "Pappas flicka". Pappa tror att jag är oskuld. Han pratar politiska åsikter med mig och både förhör mig och föreläser för mig i bilen påväg till stan och från stan. Han tror det bästa om mig (men borde verkligen öppna ögonen). Han tror att jag lyssnar på allt han säger och är väldigt mycket min lärare på många sätt. (Det är väl kanske så föräldrar ska vara?)

Mamma å andra sidan. Henne pratar jag nästan inte med alls. hon verkar ha noll förståelse för hur jag känner ibland. Fast ibland kan hon faktiskt ge väldigt kloka råd, det händer. Hon vet bästan ingenting om mig, okej det kanske inte har så mycket att göra med om jag är pappas flicka eller mammas flicka egentligen.. Och egentligen spelar det ingen som helst roll. Jag tycker om både precis lika mycket. Eller jag älskar båda precis lika mycket. Men ingen av dem har de lärt mig särskilt mycket om kärlek faktiskt. Och de två är inte direkt ett perfekt exempel på lycklig kärlek heller och hur fint det kan vara. De är snarare ett avskräckande exempel.

Igår ringde mamma mig. Eller först ringde jag hem, för jag hade funderat på att lifta med pappa hem om de skulle in till stan fram och tillbaka, men han hade struntat i det på grund av vädret. Så pratade jag först med mamma och sen med Klara för de var hemma. Men sen hände nåt konstigt. När jag kommit fram till annies lägenhet och slängt in en skiva av sex & the city i dvd:n ringde nån hemifrån på min mobil. Det var mamma! Och hon lät så konstig på rösten, hon hade faktiskt låtit så när jag hade ringt hem också. Typ nån slags sentimental ömhet på rösten. Berodde det här på att jag glömt bort hennes födelsedag? Att hon kommit fram till att hon kanske börjar tappa greppet om mig? Kan hon verkligen ha varit så seg?

Och det hon ville säga var att fråga om jag hade köpt nyaste Harry Potter, och sen säga att hon hade gjort det. "Åh! Får jag köpa den av dig?" Sa jag glatt. Och jag ångrade mig då jag sagt det för det lät väldigt fel. Antingen hade mamma köpt den till sig själv eller så ville hon ge bort den till mig. Och jag erbjuder mig att köpa den?? Det var bara så taskigt, eller kanske inte riktigt taskigt men lite knäppt :P Mamma ville såklart inte sälja den iaf. Och sen la vi på efter att jag sagt att jag inte skulle äta något utan bara se på sex & the city.

Var väl inget mer med det tänkte jag. Men sen ringde hon upp igen! Då sa hon att jag kunde få den om jag läste ut den snabbt så hon inte fick höra av någon annan om hur det gick och vad som hände. "okej" sa jag och lät glad och tacksam. Det var typ det. Men det kändes bara så konstigt och jag undrade lite varför hennes röst var så läskig och varför hon var så konstig..

.

Igår sa jag hejdå till anton också. han ska till bulgarien och kommer hem den 16: eller 15:e.. Shit, inser ni hur lång tid det är?? Jag kommer krevera! Ni kan lika gärna fixa en grav åt mig nu. Men det är inte lika illa som det kunde ha varit. för jag sa en del av det jag skulle prata med honom om, så att jag skulle veta lite mer vart jag hade honom och så att han visste att jag inte tycker det är ok att ses bara en gång i veckan. Ush, jag ser inte fram emot de här veckorna. Men jag har inte så mycket val. Däremot ska jag verkligen se till att ha kul, jag tänker fan inte sitta här och gräsänka efter honom!

.

VIKTIGT! Alla underbara tjejer i världen (och som kan sveska) SE HIT! Ni är bäst och förjänar ingenting annat än det bästa! GLÖM nätter av frustration över killar ni gillar, får de dig att må dåligt är de förmodligen inte värd dig och vill förmodligen inte ens ha dig! Hjälpen finns till undsättning, lär er slita er loss från hopplösa förälskelser! Faktum är: Du är underbar och förtjänar någon som dyrkar Dig! Jag har köpt min bibel! Den är helt underbar! Grejen är att se allt i svart istället för att försöka vända och vrida och hitta på ursäkter åt killen och se det positivt. Ta honom för den han är! Boken heter "Dumpa honom!" som rubrik. Under det står det "Han vill faktiskt inte ha dig" Den är helt underbar! Det är exempel på situationer som man är i som tjej med en kille och vad den situationen egentligen innebär och sen att man ska dumpa skitstöveln! Den är skitrolig och en överlevnadshandbok faktiskt! ;) Det är en kille som öppnar sig och blottar sig för att hjälpa oss toppentjejer slänga de sopor vi bär på. Han förklarar hur det egentligen ligger till och ger en en otrolig självförtroendeboost. Och han har rätt. Vi är riktiga godingar ;)

Det var så hemskt bara.. Och jag höll på att garva ihjäl mig när jag läste det(Dels för att det var så hemskt och dels komiskt och dels visste jag inte vad jag annars skulle göra), det var ett exempel som stämde så jävla bra in på mig och anton! Det gav mig iaf en liten push till att säga nånting till honom. Men aldrig i livet att jag dumpar honom alldeles innan han åker till bulgarien! Jag är inte helt dum i huvet! Dels vill jag inte att han ska slampa sig där och speciellt inte extra mycket på grund av att jag gjort honom ledsen. Och dels hinner vi inte reda ut det! Inte ett skit, då skulle det bara bli värre! Och jag vill inte dumpa honom, jag tänkte faktiskt börja med att prata med honom ;)

här är exemplet(eller ett av dem, jag har tre..) :

"DET ÄR I ALLA FALL BÄTTRE ÄN INGET"-URSÄKTEN

Käre Greg

Jag har dejtat den här killen i sex måndaer. Vi träffas ungefär en gång var fjortonde dag. Vi har det jättefint, vi har sex och det är hur bra som helst. Jag tänkte att om jag bara lät saker och ting utvecklas i sin egen takt så skulle vi snart träffas oftare. Men det har fortsatt att bara vara en varannan-veckas-grej. Jag gillar honom verkligen så det är ju bättre än ingenting. Och vem vet, saker och ting kan ju förändras rätt som det är. Jag vet att han har det stressigt och han kanske helt enkelt inte kan lägga mer tid på ett förhållande just nu. Så jag kanske ska känna mig hedrad över att han kan ge mig den tid han gör, för han kanske är riktigt fäst vi mig. Eller?

... jag tänker inte kommentera nånting. Tänk själva, här kommer svaret.

Kära Bättre än inget,

Jaså? Är bättre än inget vår nya målsättning? Jag hade hoppats på åtminstone mycket bättre än inget. Eller kanske till och med bättre än det mesta. Har du helt tappat förståndet? Varför skulle du känna dig hedrad av att få uppta små skitbitar av hans tid? Att han har det stressigt betyder inte att han är värd mer. "Stressad" betyder inte "bättre". Enligt mitt sätt att se det är en kille som kan vänta två veckor på att träffa dig helt enkelt inte intresserad.

han har en poäng.. Här kommer eftertexten

Ack vad det är lätt att glömma vad det egentligen handlar om! Tillåt mig friska upp minnet: Det handlar om killen som vill ha dig, ringer dig, får dig att känna dig sexig och åtråvärd. Han vill träffa dig oftare och oftare, eftersom ju mer han ser av dig, desto mer gillar han dig och sen älskar dig. Jag vet. Att träffa någon var fjortonde dag eller en gång i månaden för att få lite kärlek och ömhet kanske hjälper dig genom dagen eller veckan eller månaden - men hjälper det genom hela livet?

.

Okej.. det på slutet är väl att ta i, jag är 18, jag är inte 30 och ska gifta mig! Men med det här avslutar jag dagens inlägg och ger er en liten tankeställare. Det hoppas jag att anton fick också innan han åkte iväg, men så oberkymmersam som han verkar vara är jag lite tveksam ändå. Jag kanske var för snäll och feg.