a baaaaad day

Sarah kom hem nuuuu!!! Jag klarar inte av att du är i Tyskland, jag vill att du ska vara trygg och säker hemma i en säng i sverige!! Jag ska tvångsmata dig med kingdom hearts och choklad, bara du kommer hem!

Jag har då lärt mig att någon särskild aldrig ska åka varken utomlands, eller nånstans där det kan ingå mycket sprit, utan mig igen.

Jag har så grymt ont i mina fötter. Jag tror jag aldrig gått såhär mycket på en vecka i hela mitt liv! Bo i granloholm är fan en pärs. Påminn mig att inte köpa lägenhet där när jag ska skaffa en! Jag har ju världens sämsta skor också. Och fötterna ilar på konstiga ställen och jag börjar bli lätt stel i benen. Men om jag springer nån kilometer eller 3 idag borde det gå bort.

När jag kom in till stan efter att ha gått mina kilometrar från granloholm, så mötte jag vad jag alltid möter varje söndagmorgon. Ölburkar, vinflaskor, servetter och skräp från subway, lite glassplitter.. Men idag när jag närmade mig ST-huset såg jag blomblad på marken. Mosade, sönderslitna. Det såg så sorgligt ut att jag stannade upp. Varför? Tänkte jag bara.
Jag såg jord och gick längre fram och letade efter krukan och blomman som var ägaren till bladen. Det var en vit blomma, jag vet inte vad den heter men de är rätt vanliga. Den stod upp-och-ner med avbruten själk på ett elskåp bredvid två ölflaskor, och en del satt fast i en nummerplåt på en bil i närheten.



Okej, det var bara en blomma. Men det väckte bara tankar hos mig och jag såg mig om. Det är fan riktigt sorgligt. Jag ska inte säga att jag inte dricker själv. Det är skitkul! Men det bara slog mig. Droger och sprit, cigaretter och slagsmål. Enkla och spännande tidsfördriv. Jag kan tycka det är rätt intressant och spännande, roligt.. Vilken känsla är det inte att få smälla till någon riktigt hårt? Befriande. Som alla de här tidsfördriven.



Varför känner vi oss så fast? Varför känner de flesta människor att någonting saknas? Att de vill bli fri från vardagens bojor av känslor för andra, arbete och plikter. Det är väl uppenbart? Vem skulle vilja leva så? Jag vill vara fri. Det liv jag lever räcker inte till för mig. Jag vill så mycket mer. Men kan inte riktigt peka på vad.
Det gör mig bara så sorgsen att se människans ansikte ibland. Fatta vad hatisk jag blir ibland! Varför utsätter vi oss själva för en massa skit i onödan? Jag är precis likadan själv, men jag förstår inte! Vad är det för fel på oss?? Varför mår vi bra av olycka?
Vi tittar tillbaka i historien och skakar på huvudet åt andra, "colluseum-vad var det för idé egentligen", "Hitler-jag skulle aldrig ha lyssnat på honom". Vi ser ner på de länder som fortfarande krigar med varandra-"när ska de släppa det där egentligen?" Jag menar: Get a grip! Det din granne gör skulle du också kunna göra! Du är fullt kapabel till att döda någon oavsett hur otänkbart du tycker att det är. Det är de som tror att de är ofarliga som är farligast när något väl händer har jag fått se och höra. Med rätt känslor och rätt omständigheter är alla människor kapabla till att göra vad som helst! Jag skulle aldrig kunna se mig själv på gatan, putande med brösten och försöka locka in karlar för att tjäna mig en hacka. Även om det kan vara kul att skämta om det skulle jag aldrig vilja vara där. Men jag vet att jag mycket väl kan hamna där en dag.
Ibland vill jag bara utsättas för sådana hemskheter för att känna hur andra känner och förstå dem bättre. Jag skäms över mig själv och över oss, varför förstör vi allt som kommer i vår väg? Även oss själva?

Äsh, skit samma. Vem bryr sig egentligen? Livet är till för att levas och jag tycker man ska få leva det hur man vill, bara man gör det för sig själv. Att vara ego är väl en sak, men det är ditt liv, lev det som du känner passar bäst.