Music is my World

När någon dör och man ser upp runt omkring sig är det omöjligt att förstå hur omvärlden kan fortsätta som vanligt. Hur allting är precis som förut, allt ser precis likadant ut, människor beter sig precis likadant som tidigare.
Jag kan verkligen känna ilskan, hur kan allt bara vara som vanligt?! Är det ingen som fattar vad som har hänt?! Jag talar inte om Arista, men det har fått mig att tänka och reflektera, som alltid när någon dör.
Oavsett vilken katastrof som drabbar oss, tsunami, terrorattentat.. Världen är densamma, vi är demsamma, våra vanor fortsätter som vanligt. Människor lär sig verkligen inte av historien. Samma misstag upprepas gång på gång. Samma jävla as kommer igen och förstör allting! Sen blir det blod, svett och tårar igen.. Åh jag blir så arg!!
Och jag är bara en fjärt i rymden och allt jag gör är att flyta med strömmen. Och vad fan. Pontus sa en gång till mig att det är bara jag som har makten att styra mitt liv och vad jag vill göra med det (okej, kanse inte exakt så men typ. Pojken har sina visa sidor iaf)

Gah!!.. Okej, skriver jag nåt mer kommer jag bara börja svamla tio gånger mer.. Ska titta på ett till avsnitt av Tsubasa chronicle, sen ska jag försöka gå och sova.. Suck :(