Me lately

Var ett tag sen jag uppdaterade nu. Ber om ursäkt till er som inte får chansen att höra uppdateringar från mig personligen. Är det nån som har tid att läsa här ens nåt mer? Jag vet att jag knappt lägger tid på min egen blogg och bara lite mer på andras. Men jag kan dela med mig om några små anekdoter eller nåt roligt de senaste dagarna som gjort mitt liv lite ljusare. Det krävs verkligen lite för att man ska bli på bättre humör. Tyvärr lika lite för att bli på sämre humör som jag fick erfara idag på jobbet när Susanne bad mig att sluta lyssna på musik i mobilen. I mobilen! Det får mig att kunna koncentrera mig bättre och orka jobba på det där jävla skitstället! (gör andningspaus) Hon sa att jag inte kan höra henne och Mathias med musik i öronen. SJälvbehärskning på högsta grad fick jag öva på kan jag säga. Jag bara stirrade på henne och gjorde verkligen mitt yttersta för att förstå vad hon menade. Om problemet var att hon tyckte att jag var tillräckligt uppmärksam på när Hon eller Mathias ville prata med mig, vilket i sig är rätt fånigt, hon kan ju bara peta på mig eller fråga lite högre?? Men om det nu var ett problem som inte hon ville slösa sin egen tid på att behöva peta på mig för att få min uppmärksamhet, så kunde hon ju be mig sänka bara eller ta ut ena öronproppen bara så hör jag dem helt plötsligt väldigt tydligt! Jag blev bara så jäkla paff över hur oförskämd och odräglig hon kunde vara i en enda mening! Jag hade sådan stor lust att sätta henne på plats, men sist jag försökte mig på det var hon odräglig desto längre tid och tog in mig på ett samtal. Kanske värt det kanske inte, men jag provade att avstå för den här gången. Och det gör jag inte igen. Jag ska fan lyssna på musik imorn, MEN lite respekt ska jag visa och ha låg volym och bara ena proppen i. Om hon envisas med att påpeka igen tänker jag envisas med att förklara för henne på alla de olika sätten det inte är ett problem att lyssna på musik i de arbetsuppgifterna jag har! Gud.. Hon gör mig galen..

Nåväl.. Jag Sanna och Maria var på staden här om dagen och kollade på nåt spännande.. Gissa vad? Va? Nej, inte nåt sånt. Hårfärg till mig! ^^ Hehe, har inte genomfört det än, lite scared för det blir stor skillnad... Vi får se. Jag över upp nerverna gradvis.. Det skulle.. bara vara så kul.. Haha, nejdå, det är inte rosa hårfärg, jag lovar ;)

Igår träffade jag och Maria Cristoffer! Christoffer. Christoffer från Liden Christoffer. Var jättekul! Han har piercat läppen nån gång under sin tid i London och det fanns en hel del att prata om. Så himla go och härlig kille alltså, men vad snabbt man tappat kontakten. Det ska jag se till att det blir ändring på! =)

Men, en liten liten grej som egentligen inte alls låter mycket som gjorde mig lite gladare i några minuter framåt i alla fall. Jag hade en kvart på mig att ta mig från jobbet - hem till lägenheten - och ner på busshållplatsen för att hämta min mac och ta med den till liden. Så jag sprang.. Jag ska precis till att springa om en kille då båda mina skosnören går upp och jag svär och stannar och knyter dem. Börjar springa igen och kommer fram mot killen och han vänder sig om och ler, bara det gjorde mig glad lixom! Sedan börjar han en ansats till att springa bredvid mig medans han säger "Ska vi springa ikapp?" Och blir genast jättegenerad, stannar, ler 100%-igt, ni vet så där.. ärligt och säger "skojja bara" och jag springer förbi och ropar nåt tillbaka. Han var rätt söt.

Take it easy, vi hörs kanske igen. Nöjligheten finns i alla fall ;)